Hanah,

jag visste väl att det skulle kännas, men inte såhär mycket.. såhär hårt...Känns som att någon har lagt en vass sten på bröstkorgen, den stenen river sig sakta in under huden, och målet är att riva sönder hjärtat, .. men vad gör mer ont, påvägen dit, eller när det väl är framme? .. Känns bara så otroligt ensamt just nu, .. kan inte förstå att du är borta.. du är verkligen det.. jag trodde inte först.. började skratta och väntade på att sms skulle flyga in i mobilen, allt skulle bli bra igen, som det alltid har blivit.. Istället har jag suttit uppe hela kvällen, natten och morgonen och gråtit, för det slog mig riktigt igår när jag la mig i sängen, då förstod jag.. Jag trodde jag skulle bli galen, men du är borta.. du är verkligen det.. jag ber till gud att du ska komma hem igen..jag älskar dig i en evighet.. jag klarar inte de.. inte utan dina andetag ='(...

Igår var nog den värsta dagen i hela mitt liv, har aldrig någonsin upplevt sån ångest, sån ensamhet och så otroligt stark sorg.. över något.. aldrig.. någonsin.. jag förstod inte vad som hände förrens det hände men då verkar det lite sent..jag vet inte.. just nu vet jag ingenting.. i miss you..='(